Happy Bubble

Idag åker jag tillbaka till Värmdö där jag för nuvarande bor och pluggar till hälsocoach på Lillsveds folkidrottshögskola. SÅ KUL! Det är en riktigt inspirerande miljö och vännerna jag har fått efter endast 8 veckor på skolan kommer nog att finnas i mitt liv många år efter det att utbildningen är avslutad.

Anledningen till att jag skriver att jag "åker tillbaka" är för att jag har haft en veckas höstlov som har spenderats hemma i mitt barndomshem i södra dalarnas skogar. Det har varit härligt att träffa familjen, suga in lite av lugnet, träffat några av mina vänner här hemma och fått vakna upp i mitt gamla rum och väckas av snötäckta skogar och åkrar.

Det här med kontraster...

Kontraster i livet är superviktigt för mig. Jag behöver känna att livet rör på sig, att saker händer omkring mig, att jag hela tiden har chansen till att upptäcka nya saker. Jag har därför väldigt lätt att tröttna på saker, ställen eller till och med personer för att jag hela tiden behöver miljöombyte för att hålla kreativiteten som ständigt flödar i mitt huvud i tyglar. Känner jag mig fast och uttråkad kan det ibland ge mig ångest.

Det här med ångest...

Jag har tidigare lidit av anorexia nervosa och kan länka några inlägg från en tidigare blogg jag hade under denna period som beskriver lite hur jag kände.

Men iaf så har ångest varit något som har varit en stor del av min vardag. För att överleva fick jag flera gånger dagligen utsätta mig själv genom panikångest för att sedan efter månaders krigande känna hur den gradvis mildrades.

Här nedan är det länkar med några inlägg från min förra blogg:

Med den bakgrund jag haft har jag fått lära känna mig själv och hur mina tankar fungerar på ett sätt jag aldrig skulle ha fått chansen att göra annars. Det tackar jag min anorexia för idag. Nu kan jag med hjälp av de verktyg jag fick under min rehabilitering veta vad som triggar min ångest eller mitt självskadande tankemönster jag kan hamna i ibland. Men nu när jag är medveten om varför dessa tankar kommer och att jag i dessa lägen numera förstår att det inte är verkligheten utan en illusion jag själv skapat i mitt huvud, så kan jag enklare acceptera tankarna som leder till ångesten, diskutera med mig själv om vad som är den VERKLIGA anledningen till mitt deppiga tillstånd och göra något åt DET istället för att ignorera problemet och gömma undan det genom förvirring, ångest och självskadande beteende för att dämpa ångesten.

Vi hörs mer snart, björnkram